Nu är det såhära att jag inte ska köra på tisdag alls.

Få se hur det blir med mitt körande i år och nästa år :( det e ju såklart tråkigt att jag inte ska köra kanske men men det blev som det blev...

Fick veta igår att pappa ska flytta till stockholm så då blir det typ ingen träning för mig alls i år eller nästa år :( för att mamma inte vill att jag ska köra alls typ för att jag e ju tjej...

Hmm få se hur det blir nästa år när jag tar studenten om jag flyttar ner till Älsklingen och börjar köra där istället :).

Men pappa har lovat mig att vi ska till gotland och köra GGN i år...

Antingen kör pappa eller jag det beror på om ryggen klarar av det ^^, ska köra i stugan i enduro spåret där för att kolla av och det e lika dant som att köra GGN förutom att i stugen så är stigarna lika bred som däcken :) Men eftersom att man har kört där typ hela livet så e det inga problem :) Men känner sig bara död ibland när man kör precis på toppen av ett stup :) och då skojar jag inte xD.

Ni får veta mera sen hur det blir med mitt körande och så :) puss hej :)

Jadu vad ska man skriva idag då :) det har ju hänt ganska mycket så. hehe

For ut och körde igår ikväll men det gick ju inte så som jag tänkte riktigt :/ hmm...

Hade kört 3 varv på hemma banan brevid huset typ och sista varvet så landade jag fel i ett hopp och stöp över styret och landade på ryggen.

Svimmade av lite så Ankan ringde ambulans och när jag kom till sjukan så sa dom bara att jag skulle få operera ryggen igen för att det blev som det blev, skulle ändå operera den 2 juli så :).

Jag har kommit hem och jag mår bra nu och känner typ inget i ryggen som jag gjorde förut ialafall :) så det är ett STORT + på det :D.

Läkarna sa att jag skulle vila några dagar, för att nästa vecka ska jag testköra för att se om ryggen klarar av att jag kör som vanligt igen eller inte :).

Först ska jag köra lungt och sen så som jag brukar köra för att se om det är någon skillnad eller inte :).

Men jag hoppas att allt blir som förr innan olyckan :) allt kommer ju inte bli 110% bra precis men jag sattsar på att det går 90% bra ialafall :).

Och jag blev glad som fan över att läkarna sa att jag har ett hopp kvar som kan rädda mitt liv genom Mx :).

Så nu tänker jag satsa på det :D ..

Tack för allt stöd som alla ger mig :)  det värmer as mycket :)

Igår var jag på sjukhuset vid 12.00 för att veta hur ryggen var och om jag fick köra eller inte.

Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen :/ har fett mycket olika känslor nu.

Fick veta att ryggen hade blivit värre och nu får jag bara köra 15 minuter varje vecka :(.

Har lågt blodsocker med :/ vad gör jag för fel?!   

Helvete asså vad ska jag göra nu då :/ ska jag ge upp min drömm eller inte :/.

Jag vill köra som alla andra gör..

fuck this skit.... ha de gött

Jahapp då då drog man till banan i spöregnet vid 10 idag då :) körde lite lungt för det hade jag ju lovat er alla ju :).

Hmm ramlade/krashade i leran 4 gånger, stöp totalt över styret en gång :) låg där typ död känndes det som.

Va nära på att köra in i en kille man han får faktist skylla sig själv för att han körde ut mitt framför mig :O.

Men det gick ialafall bra tycker jag, få se hur ryggen är som imorgon.

Ska troligtvis till sjukan imorgon och kolla till så ryggen e okey och så :)

Om den är okey så blir det mer körning och i sommar blir det nog körning med när älsklingen kommer :).

Skriver imorgon hur det gick med ryggen och om jag få köra vidare eller slut :/

Nu ska jag berätta lite kort fattat  om min olycka och allt som hände mellan 2009-2012.

2009: var jag med om en olycka och ingen trodde att jag skulle överleva.
Jag och en polare for ut och körde (skolkade från skolan), jag landade fel och bröt några reben efter ett platåhopp. Min kompis som följde med mig ut och köra skulle hoppa i precis samma hopp där jag hade krashat och låg kvar.
Allt hände så jävla fort så allt jag minns var att jag såg han rakt över mig, sen slocknade allt.
Dom på sjukhuset sa att det var 99% att jag inte skulle överleva.
De sa att om jag skulle överleva så skulle jag få sitta i rullstol hela livet ut:(. Alla som stod mig jävligt nära tänkte: Helvete, hon kommer aldrig mera ut på banan igen!.
Jag bröt en del av ryggen, hamnade i koma i 4 dagar och i rullstol i 5 månader:(.
jag trodde att mitt liv var över som Mx förare då och att jag ALDRIG kommer någonsin att kunna köra igen så som jag gjorde.

2010: Så test körde jag lite för att se hur min rygg var som efter olyckan, men det blev bara sämre och sämre :(.
Jag tänkte många gånger att allt var över för mig, men en polare till mig påminde mig om simon, att han ville att jag inte ska ge upp så lätt.
Dagarna gick och jag ville ut och köra som vanligt igen som alla andra.
Många frågade mig om jag ville med ut och köra, men vad fan ska man säga när man inte ens får köra?! och dom vet att man älskar att köra?! :(.

2011: Jag och en kim for till sjukhuset för att kolla om min rygg var bra eller dåligt, läkarna sa att jag inte borde köra igentligen men jag tror att dom förstod ganska snabbt att det var mitt liv.
Den 5 Apil for jag och test körde för att se om ryggen höll, jag kände av lite granna men inte lika mycket som förra året ^^.
Jag var ute och körde på gården lite lungt för mig själv och tyckte att ryggen bara blev bättre och bättre.
Den 17 Juni fick jag ett samtal av min läkare att jag skulle komma dit på besök för att kolla till ryggen igen.
Fick veta då att ryggen blev bara sämre och sämre igen. .
Få se när jag får köra igen, hoppas det blir snart!

2012:  7 mars: Kul att man inte får tävla ens :/ får små köra nu lite ialafall och jag hoppas att allt blir bättre och bättre i ryggen.

Jag är ingen som gråter men att inte fått kört på nästan 3 år och man älskar att köra så gråter man.

Jag behöver allt stöd jag bara kan få, och det hjälper när bara någon skriver "Ge inte upp för det du älskar",

Jag kan lova att det värmer som fan.

11 maj: Jag får börja köra igen :) JIPPI  :) heheh eller som läkarna sa: `du får köra lungt` fel person att säga det till :) hahaha

29 maj (igår) så for jag och kollade ryggen igen och knäckte lite så jag inte är så stel :/  det är roligt  som fan att få köra men när folk börjar säga att dom e orolig över min rygg och att jag borde ta det lungt så börjar man tänka efter lite :/.

Den känslar som jag hade innan min olycka när jag körde den finns kvar hos mig än idag :).
Jag har haft det jävligt tur i livet eller som många säger "ängla vakt"

Bara för att man är tjej så behöver man inte vara dålig på att köra!

Jag är ingen som skriker "fan jag bröt en nagel".

Asså jag skiter i om jag bryter någon, jag är inte som alla andra.

Lär er det!!

Jag - du vet uffe i klingre???
Jonas - yes
Jag - han sa att jag var dum i huvet på bil mässan i stan.
Jonas - varför?
Jag - för att jag inte sålde min häst.
Jonas - ja hästar ska ju vara bra god annars.
Jag - nu e du elak.
Jonas - =)
Jag - du e fan lika elak som alla andra.
Jonas - jamen dom säger ju de?!
Jag - ne du kanske e godare!
Jonas - haha smaka?
Jag - aa..
Jonas - lilltån ska vara god
Jag - ne
Jonas - troru inte?
Jag - nee
Jonas - va tro du man ska sattsa på så?
Jag - vet inte (a) sj?
Jonas - lilltån sa ju ju men, du värkar ju kräsen.
Jag - jag e inte kräsen!
Jonas - har du testat?
Jag - ne
Jonas - dåså!

 Jag e för trött för att skriva nått annat! Vi bara driver om allt!

Jag saknar dig Simon Andersson

Den 5 februari 1993 föddes vår älskade vän Simon Andersson, Men den 7april 2011. Klockan 01.45, fick jag ett samtal av kim, Han berättade att du inte fanns längre.

Jag tänker ofta att livet går vidare men när just du gick bort, så såg jag bara lidande en stor skara tvivlande, i själar och kroppar.

Tårarna bara började rinna som fan på mig.

Jag insåg att jag nyss hade förlorat den som betydde allt för mig.
Dagen som alla kommer minnas, det är okej att gråta och fälla en tår,
men håll det inte inom dig!
Vi saknar dig grabben, hoppas du du får det bra där uppe.

Jagi hoppas att du väntar där på mig!

Du hade allt man kunde önskat sig. De finns ingen som glömmer hur bra du var. Vart jag än går som minns jag alltid dig. Jag tänker väldigt ofta, på allt man hade som numera alltid är borta. Alla har väl förlorat en del av sig själv? jag har förlorat hela mig. Jag är fast i centrum omringad av mina minnen, drömmen lever vidare, jag längtar och saknar.

Den enda känslan, den enda rösten, ett hårt slag i magen och en kniv rakt i hhjärtat. Alla dagarna med dig var bra, jag vet att vi hade det svårt. . Jag vet att du var helt underbar. Jag tänker på den dagen då jag träffade dig för förskta gången, Du fick mig på fall. Jag tänkte och jag ville förklara mina känslor för dig.  Saknar din röst, ditt skratt och ditt sätt. Dagarna gick, sen blev jag utan dig min vän, jag tänker på dig än och vill träffa dig ikväll..

Jag tänkte varje dag på dig sen det tog slut mellan oss, från den första sekunden till en evighets minut, det bara snurra runt i huvudet, kunde inte fatta att de va slut. Men jag fick vakna upp och se att du inte längre fanns här. De sluta på ett sätt som ingen vill gå igenom. Men jag säger dig en sak, jag kommer alltid älska dig.

Det ända jag sa till dig var att jag hatade dig, just nu mår jag fucking piss för det. Har ångest för att jag sårade dig, Jag lovade dig att jag skulle hjälpa dig med skiten men istället så svek jag dig helt:(.

Skiten tog över ditt liv oc det var just därför detta hände och som inte fick hända igentligen. Om du skulle ha funnits kvar på denna jord så hade jag gått fram till dig och sakt att jag älskar dig.

Varför gjorde du ens det? Du visste hur jag skulle må om du gjort det, men du gav upp ALLT, Jag mår sår jävla fucking piss nu efter detta.

Snälla kom tillbaka:( jag saknar dig.

Du lämnade allt bakom, när du lämnade oss. Alla dem tankar som finns här inom mig. Alla dem minnena, jag glömmer aldrig dig. Om du var här just nu, om tiden den ej gått så fort, så mycket som vi skulle ha gjort. Fastän livet går vidare nästan som förut, vet jag att det aldrig tar slut. För någon annan gång, någon annan stans, ska vi ses igen. Det vet jag.

Vila i fred Simon