Nu ska jag berätta lite kort fattat  om min olycka och allt som hände mellan 2009-2012.

2009: var jag med om en olycka och ingen trodde att jag skulle överleva.
Jag och en polare for ut och körde (skolkade från skolan), jag landade fel och bröt några reben efter ett platåhopp. Min kompis som följde med mig ut och köra skulle hoppa i precis samma hopp där jag hade krashat och låg kvar.
Allt hände så jävla fort så allt jag minns var att jag såg han rakt över mig, sen slocknade allt.
Dom på sjukhuset sa att det var 99% att jag inte skulle överleva.
De sa att om jag skulle överleva så skulle jag få sitta i rullstol hela livet ut:(. Alla som stod mig jävligt nära tänkte: Helvete, hon kommer aldrig mera ut på banan igen!.
Jag bröt en del av ryggen, hamnade i koma i 4 dagar och i rullstol i 5 månader:(.
jag trodde att mitt liv var över som Mx förare då och att jag ALDRIG kommer någonsin att kunna köra igen så som jag gjorde.

2010: Så test körde jag lite för att se hur min rygg var som efter olyckan, men det blev bara sämre och sämre :(.
Jag tänkte många gånger att allt var över för mig, men en polare till mig påminde mig om simon, att han ville att jag inte ska ge upp så lätt.
Dagarna gick och jag ville ut och köra som vanligt igen som alla andra.
Många frågade mig om jag ville med ut och köra, men vad fan ska man säga när man inte ens får köra?! och dom vet att man älskar att köra?! :(.

2011: Jag och en kim for till sjukhuset för att kolla om min rygg var bra eller dåligt, läkarna sa att jag inte borde köra igentligen men jag tror att dom förstod ganska snabbt att det var mitt liv.
Den 5 Apil for jag och test körde för att se om ryggen höll, jag kände av lite granna men inte lika mycket som förra året ^^.
Jag var ute och körde på gården lite lungt för mig själv och tyckte att ryggen bara blev bättre och bättre.
Den 17 Juni fick jag ett samtal av min läkare att jag skulle komma dit på besök för att kolla till ryggen igen.
Fick veta då att ryggen blev bara sämre och sämre igen. .
Få se när jag får köra igen, hoppas det blir snart!

2012:  7 mars: Kul att man inte får tävla ens :/ får små köra nu lite ialafall och jag hoppas att allt blir bättre och bättre i ryggen.

Jag är ingen som gråter men att inte fått kört på nästan 3 år och man älskar att köra så gråter man.

Jag behöver allt stöd jag bara kan få, och det hjälper när bara någon skriver "Ge inte upp för det du älskar",

Jag kan lova att det värmer som fan.

11 maj: Jag får börja köra igen :) JIPPI  :) heheh eller som läkarna sa: `du får köra lungt` fel person att säga det till :) hahaha

29 maj (igår) så for jag och kollade ryggen igen och knäckte lite så jag inte är så stel :/  det är roligt  som fan att få köra men när folk börjar säga att dom e orolig över min rygg och att jag borde ta det lungt så börjar man tänka efter lite :/.

Den känslar som jag hade innan min olycka när jag körde den finns kvar hos mig än idag :).
Jag har haft det jävligt tur i livet eller som många säger "ängla vakt"

Bara för att man är tjej så behöver man inte vara dålig på att köra!

Jag är ingen som skriker "fan jag bröt en nagel".

Asså jag skiter i om jag bryter någon, jag är inte som alla andra.

Lär er det!!